De legeringsstålförfogningar Används i gruvmaskiner är huvudsakligen uppdelade i tre kategorier baserat på den totala mängden legeringselement tillagda inuti. Denna kategori är direkt relaterad till om den tål konstruktion, om det är värt att spendera pengar på och där det är lämpligt för användning:
1. Låg legeringsstålförfogningar:
• Hur mycket var tillagd? Den totala mängden legeringselement läggs inte till mycket, och varje typ läggs också till mindre, med färre typer.
• Var är skickligheten? Kärnfärdigheten är mycket starkare och tuffare än vanligt kolstål, särskilt inte lätt sprött i kallt väder. Det kan tempereras mer noggrant (hjärtat i en stor kille kan också härdas). Det är relativt enkelt att svetsa och bearbeta. Slit- och korrosionsbeständighet är något starkare än kolstål, men inte huvudfokus.
• Vad gör du i gruvan? Huvudkraften för nyckelkomponenter i gruvutrustning som är benägna för kraftig slag, påverkan och enkel utmattning. Till exempel anslutningsstavarna, stiften, växlarna och transmissionsaxlarna av stora grävmaskiner, ramanslutningarna och fjädringskomponenterna i gruvbilar, samt olika viktiga strukturella komponenter och stora bultar.
2. FÖRFARANDE STÅLIGT STÅLT STÅL:
• Hur mycket var tillagd? Den totala mängden legeringselement har ökat, och typerna kan vara mer olika, eller vissa element kan tillsättas mer aggressivt (såsom krom CR, Molybdenum MO, Vanadium V, Nickel NI, etc.).
• Var är skickligheten? Mer hållbar, slagbeständig och grundligt släckt än låglegeringstål. Den speciella förmågan att motstå slitage är en höjdpunkt. Värmemotståndet har också förbättrats (det är inte lätt att mjukgöra vid höga temperaturer och upprätthåller god styrka). Korrosionsmotståndet kan förbättras beroende på den specifika formeln.
• Vad gör du i gruvan? Används i gruvutrustning där miljön är hårdare och kraven är högre. Till exempel behöver komponenter med allvarligt slitage men som fortfarande tål viss påverkan (som vissa foderplattor, slitstarka plattor och grävmaskiner för hinkar), eller komponenter som kräver energi för att arbeta på heta platser (som utrustning för att hantera varma material), såväl som kritiska axlar eller växlar som är stora, i storlek, tjocka i väggen och kräver hela CORE att vara hårda.
3. Höglegeringsstålstål:
• Hur mycket var tillagd? Den totala mängden legerade element som tillsätts är mycket stor, ofta med ett eller flera element som tillsätts särskilt aggressivt (såsom hög krom CR, hög mangan Mn, hög nickel Ni eller dyra som volfram W och Cobalt Co).
• Var är skickligheten? Leker med extrem prestanda. Antingen har den utmärkt slitmotstånd (som vissa verktygsstål), superkorrosionsmotstånd (som rostfritt stål) eller speciell motstånd (som icke-magnetiska eller att kunna motstå stark korrosion vid höga temperaturer). Kostnaden är vanligtvis mer spröd, svårare att svetsa, svårare att bearbeta och extremt dyra.
• Vad gör du i gruvan? Specialiserat på de mest slipande, frätande och dödliga komponenterna i gruvor. Typiska exempel är de saker som direkt träffar hårda stenar och är våldsamt malda av höghastighetseffekter, såsom hammarhuvuden som bryter, platthammare som bryts av kontrar, konväggar som bryts och trasiga väggar (dynamiska kottar/fasta konfoder). Det används också i viktiga områden med starka frätande miljöer (såsom komponenter som har frätande uppslamningar i mineralbearbetningsanläggningar), eller i situationer där specialfunktioner krävs.
| Klass | Legeringsinnehållsnivå | Key Performance Focus | Typiska gruvansökningar | Kostnad och bearbetbarhet |
| Stål med låglögt | Lågt totalt innehåll. Få typer, begränsade mängder. | Starkare och tuffare än kolstål. Bättre låg temperatur och härdbarhet. Anständig svetsbarhet/bearbetbarhet. | Strukturella och överföring av arbetshästar: Grävmaskinlänkar/stift/växlar/axlar, lastbilar/upphängning, kritiska bultar. | Mest ekonomiska. I allmänhet lättare att arbeta med. |
| Stål med medelstor | Måttligt totalt innehåll. Fler typer/högre nivåer av nyckelelement (t.ex. Cr, MO, V, NI). | Förbättrad styrka/seghet/härdbarhet kontra låglegering. Betydligt bättre slitmotstånd. Förbättrad varmstyrka/motstånd mot mjukning. | Kritiska delar under hårdare förhållanden: Använd delar som behöver slagmotstånd (vissa foder, adaptrar), heta servicekomponenter, stora/tjocka kritiska axlar och växlar som behöver djup härdning. | Högre kostnad än låglegering. Mer krävande bearbetning. |
| Stål med hög legering | Högt totalt innehåll. Ofta mycket höga nivåer av specifika element (t.ex. hög CR, hög Mn, hög Ni, W, CO). | Konstruerad för ytterligheter: Exceptionellt slitage eller korrosionsbeständighet eller speciella egenskaper (värmemotstånd, icke-magnetiskt). Prestanda dominerar ofta över seghet/användbarhet. | Allvarliga plikt/specialdelar: Direkt påverkan/nötningspunkter (krosshammare/foder/brytare plattor), starka frätande miljöer (uppslamningsdelar), unika egendomskrav. | Högsta kostnad. Ofta utmanande att svetsa/maskin. |













